Malins blogg

Nu är jag återigen tillbaka till mitt bloggande. Få fort jag börjar jobba så har jag inte riktigt tid för detta, men nu när jag återgått till arbetslösheten så kan jag fortsätta med detta i någongrad meningslösa skrivande. Så, det senaste halvårtet vet jag inte om det har hänt sådär jätte mycket i mitt liv, jag har gått och blivit lite av en new age människa dock. Vilket är totalt i motsats till ngnsin jag skulle kunna trott. Min syn på relgion har basalt varit att religösa människor tror endast på ett högra väsen eftersom dem är svaga och inte vill inse att vår exictens faktiskt är meningslös. Nu har jag dock fått ändra min syn på detta och har accepterat att tro i sig inte betyder att man måste vara överdrivet kristen eller ändra sin levnasstil baserat på olika böcker skrivna för ett par tusen år sedan. Tro har för mig blivit meningsfullhet, jag lever som jag vill, ingen säger att det sättet jag lever på är fel, det finns inga direkta regler men jag vet att alla beslut som jag har tagit har det funnit en mening bakom, Jag ska befinns mig precis här precis nu och göra precis det jag gör. Det har gett mig hopp, religion är nog i slutändan ganska bra för människor som vill hitta meningsfullhet. Tron på ett högre väsen ger än alltid hopp om att saker kan bli bättre.

SÅ! ett första blogginlägg på ett halvår.. och det handlade om religion, hoppas ni inte anser att jag har blivit tråkig nu, jag spenderar fortfarande större delen av veckorna på harrys, snart kanske det kommer lite random historier därifrån istället! Ciao sålänge =)

Har ni någonsin reflekterat över hur andra människor tänker? Jag brukar fundera på det, jag brukar fundera på hur dem reagerar i olika situationer men jag kan bara komma fram till att ingen tänker på samma sätt som mig och jag kommer därmed aldrig till 100% räkna ut hur dem kommer att reagera i en speciell situation. Sånt stör mig alltid. Jag vill veta hur någon annan kommer att reagera. Jag vet bara att varje gång man möter en ny människa så blir man själv en ny människa. Om man hittar någon, och då pratar jag inte om att bara stöta på någon på krogen utan faktiskt träffa människan i verkliga livet och ha diskussioner med denna, då börjar man reflektera sig själv i denna person. Man speglar sig i den och oftast så hittar man egenskaper hos denna människa som man själv har. Och ibland så hittar man helt nya egenskaper hos denna människa som man sen tar över. Det är så man utvecklar en egen personlighet i slutändan.

Jag vet själv faktiskt inte vem jag är, men jag vet att alla dem människor jag har stött på hittills i mitt liv är anledningen till att jag är den jag är. Jag har tagit över egenskaper från alla jag har haft någon form av djupare relation med. Däremot har jag svårt att ta över egenskaper från människor utan djup, människor som bara kan tänka på sin egen nivå och inte se någon djupare mening i saker och ting. Jag har svårt för att samspela med en människa som alltid är lycklig, eller med människor som inte förstår sig på hur det är att uppleva en tragedi. Dessa människor skrämmer mig, jag vet inte hur dem inte kan tänka på ett djupare plan. Jag vet inte hur människor kan valsa runt hela dagarna och bara känna sig lyckliga. Jag utan tvekan rädd för saker som jag inte förstår mig på. Däremot är jag även avundsjuk på dem. Dem framstår så bekymmerslösa, som om dem inte har ngt att oroa sig för. Men å andra sidan kan man inte alltid döma en människa efter första intryck.

Många har en stark fasad. Människor blir väldigt ofta förvånade över vilken sorts människa jag visar mig vara. Jag får ofta kommentaren ”men du framstår ju alltid så glad och lycklig” och visst, utan tvekan så är det många människor som sätter upp en kraftig fasad av att vara någon annan. Människor vill inte visa vem dem egentligen är. Och det är väl troligen jag också rädd för att göra. Jag sätter hellre upp en fasad av att vara lycklig och bekymmerslös än att framstå som den deprimerade typen som hänger i ett hörn alldeles för sig själv. Men om ingen vet vem jag egentligen är, då kommer ju ingen ngnsin lära känna mig, och då får dem inget utbyte av att ”spegla” sig i mig och ta del av mina erfarenheter för att själva bygga en egen personlighet. Däremot så gäller det att veta vem man ska våga visa sig för.. Man måste nog möte rätt människa vid rätt tid. Det är kanske inte alltid allt för lätt.

Den stora fråga för mig just nu är vad lycka egentligen är, hur uppnår jag det? För att jag ska kunna vara lycklig som person så måste jag kunna komma överens med mig själv, men om jag inte vet vem jag själv är, hur ska jag då kunna komma överens med mig? Hur ska jag kunna känna mig lycklig, om lycka i grunden handlar om att finns sig själv och vara nöjd med det? Det lilla jag vet om mig själv är att jag hatar det jag ser. Jag ser aldrig mig själv från mitt eget perspektiv, jag ser alltid mig själv som om ngn stod och kollade ner på mig. Man behöver kunna känna sig själv innefrån och ut och gilla hela sin egna personlighet. Men lycka kanske inte bara handlar om identitetskris och bristen självrespekt. Det handlar även om att hindra sin egna onda spiral, nu vet jag inte vem som läser detta men såhär funkar det för mig. När jag blir ledsen så börjar jag alltid fundera över varför jag är ledsen, och desto mer jag tänker på det desto värre blir det. Och om jag för en gång skull inte är ledsen så är det oftast för att jag hindrat mig själv från att känna något alls. Det jag gör då är att tänka nedåt i min spiral och funderar på varför jag mår dålig vilket alltid får mig själv att må sämre. Men isället för att varje gång fundera över varför jag mår dålig så försöker jag nu bara låta känslorna vara. Känslor kommer och går, ibland känner jag ingenting och ibland mår jag urkasst, men jag slipper i varje fall må urkasst hela tiden. Om jag inte längre tänker på varje jag mår dåligt så brukar jag inte heller må så jävla dåligt över det. Men vad är egentligen receptet på lycka? För jag har inte riktigt lyckats nå den punken då jag kan tala om för mig själv hur jag ska börjar må bra, jag kan egentligen bara må mer eller mindre dåligt. Det blir en senare fråga i livet kanske. Men en blå bäver till er alla!

Och idag är jag äntligen duktig och laddar upp bilden på rosen som jag ritade, det tog mig dock inte mer än en halv minut att ge bort teckningen. Jag hatar att spara bilder jag själv har ritat. Jag ser bara felen jag har gjort xD

En ros?

Och jag är dålig som vanligt och har lyckats dra på mig halsfluss. Det känns lite fail, speciellt eftersom apoteket har stängt så att jag inte kommer åt ngn medecin, sen är ju jag ännu mer fail och är allergisk mot penicillin så jag fick ngt annat skumt läkemedel utskrivet. Jag hoppas att det funkar bättre xD Well well, det blir till att ligga hemma ikväll, kanske göra ngt så drastiskt som att kolla på melodifestivalen, jag hörde ngn säga att Crucified barbara skulle vara med idag? eller var det ngt annat band kanske, jag är så dålig på band namn. Bättre det än inget. =/ Det kommer iaf fler helger som man kan festa på. Hoppas att ni andra mår bättre! Ciao

Och tror ni att min bil har börjat ogilla mig igen eller? Detta är ju inte riktigt okej. Den har börjat läcka kylarvätsa och ska förhoppningsvis in till bilmecken imorrn. Jag hoppas verkligen på att det inte går på alldeles för mycket pengar. Jag tycker verkligen inte om min bil ibland. Men men, det löser sig väl. Nu ska jag återgå till den väldigt spännande diskutioner om datorer med en som kan en del och två som inte vet ett skvatt. Alltid lika intressant när man kan känna sig duktig för en gångs skull. Det gör man aldrig när man umgås med piratpartiser. Då kan man inte göra annat än att känna sig inkompetent. xD
Ciao